Vi börjar med att bryta ner idén i två typer av byggblock: mottagarens/kundens situation och motivation, samt idébärarens situation och unika fördelar. Målet är att skapa en tydlig bild av vilka hypoteser idén egentligen består av och hur viktiga de är i förhållande till varandra.
De centrala frågorna som driver denna fas är: - Hur ser kundens situation egentligen ut, och vad försöker hen åstadkomma? - När, hur och varför hjälper idén mottagaren i just den situationen? - Vilka unika fördelar har idébäraren att bygga vidare på?
Idépaketering handlar om att med små medel skapa något som man kan förhålla sig till – något man kan känna på, reagera på eller ha en åsikt om. Det kan liknas vid en enkel grafisk profil eller en första fasad att testa mot omvärlden. Ett annat ord för detta är pretotyp: en slags prototyp som inte syftar till att visa att idén fungerar tekniskt eller praktiskt, utan snarare till att utforska om mottagaren faktiskt skulle vilja använda den – på riktigt.
Testning handlar om att skapa en genomtänkt design för testet, genomföra det och sedan reflektera inför nästa test. Syftet är att försöka “döda idén” – att se sanningen om det påstådda värdet för den tänkta mottagaren. Eller med jargong från startupvärlden: Är detta en product–market fit?
Idétestning är kärnan i idévalidering. Genom att iterera, utforska och gång på gång utsätta idén för prövning, förändras den ständigt – tills den utvecklas till något nytt, mer robust och intressant.


Med risk att låta kaxig och lite pretantiös vill jag ändå hävda att jag är lite mer nyfiken än de flesta snubbar.
Jag brukar säga att jag är beroende av nyfikenhetskickar – kickar från nya tankar eller kickar från nya känslor. Nya tankar kan vara smarta lösningar eller nya perspektiv för att förstå ett problem eller fenomen. Känslokickar handlar om estetiska uttryck, som en klockren logga eller en svängig låt. Idéer är för mig en farkost för dessa kickar.
Jag har arbetat med idéer och utveckling större delen av mitt liv och är bevandrad i de flesta ramverk och processer inom innovation. De ramverk som fastnat hos mig och som jag främst använder är: Jobs-to-be-Done (Clayton Christensen, Bob Moesta), Customer Discovery/Lean Startup (Steve Blank, Eric Ries) och Pretendotyping (Alberto Savoia).
Jag tror på personkemi, och min uppfattning om vad som avgör ett bra samarbete handlar inte om erfarenhet eller status, utan om nyfikenhet och resonans.